Politik & Moder Svea!

Att tänka, analysera!

21 aug. 2025

De flesta människor runt dig ifrågasätter inte längre någonting. Vi har blivit bekvämt avtrubbade i en värld där sociala medier och maktstrukturer matar oss med vad vi redan vill höra.
Denna artikel är baserad på material från YouTube-kanalen The Psyche, avslöjas varför vi frivilligt låter oss ledas som boskap, hur vi manipuleras till kollektiv dumhet och vad du måste göra om du vill undvika att bli en del av massans tanklösa maskineri.
Texten är en direkt svensk översättning av videon “Why Critical Thinking Is Disappearing – The Rise of Collective Stupidity” på YouTube-kanalen The Psyche.
Från nyfikenhet till passiv acceptans
Föreställ dig att du en dag vaknar upp och upptäcker att de flesta människor runt omkring dig inte längre ifrågasätter någonting.
Att världen har blivit så högljudd, så snabb och så mättad med information att det mänskliga sinnet, som en gång var ett kraftfullt verktyg för nyfikenhet, urskiljning och utveckling, har trubbats av till passiv acceptans.
Tänk på vad som händer med ett samhälle där det kritiska tänkandet försvinner, där förmågan att resonera, utmana och reflektera ersätts av omedelbara reaktioner, ytliga åsikter och kollektiva ekokammare.
I denna genomgång ska vi avslöja den oroande sanningen bakom upphörandet av det kritiska tänkandet och den farliga uppkomsten av det som vissa filosofer kallar kollektiv dumhet, ett fenomen där massor av människor antar ett ytligt tänkande, accepterar berättelser blint och avsäger sig sitt intellektuella oberoende utan att ens inse det.

Källa och hela artiklen News voice

Torkild Berglund

Konsekvens, Anders!

20 aug. 2025

Din samhällsidé har konsekvenser, Anders!

Lagen om förolämpning av polis skulle skapa trygghet. I stället skapade den löje. Sverige är nu ett land där en barnramsa – ”polis, polis, potatisgris” – kan leda till kroppsbesiktning. Ett tvångsmedel där man visiteras både utvändigt och invändigt. För ett rim. Det är så absurt att Kafka hade avundats fantasin.
Anders Lindberg konstaterar att det blivit löjligt. Det har han rätt i. Men hans koketta slutkläm – ”vad vet jag” – är just det som gör texten till ett självporträtt i ansvarsflykt. För vi vet precis varför vi hamnat här. Och Anders vet det också.
Det här är inte en olyckshändelse. Det är en logisk följd av den samhällsidé Aftonbladets ledarsida odlat i åratal: att staten ska skydda oss från känslor, att ord kan vara våld, att kränkthet i sig är ett brott. När man väl har gjort känslor till juridisk grund blir en barnramsa nästa naturliga mål. Allt annat vore inkonsekvent. Om staten nu ska skydda vuxna poliser från barnramsor – vad blir nästa steg, en lag mot arga blickar?
Yttrandefrihetens kärna är att tåla det obekväma. Att skydda det som är snällt, harmlöst och statligt godkänt är ingen yttrandefrihet alls. Det är först när det svider, när det stör och provocerar, som det visar sig om en demokrati på riktigt tål sin egen grundprincip. Och Sverige har nu valt vägen där barnramsor görs till brott men där verkliga brott lämnas utan åtgärd.
Men det finns en nivå till, en som gör det hela rentav spyfärdigt. För det är just Lindberg och hans vänner i den opinionsbildande sfären som i åratal ropat efter statens hjälp så fort de själva fått kritik. Då har det hetat ”hat och hot”. Då har det skrivits kampanjer och spaltermeter om stackars socialister som blivit ifrågasatta. Och varje gång har slutsatsen varit densamma: staten måste ingripa hårdare, staten måste tysta mer.
Samtidigt blottläggs polisens prioriteringar. I stället för att lösa mord, våldtäkter eller rån lägger man resurser på att analysera övervakningsfilmer för att se om någon kallat en uniformerad vuxen för gris. Det är enklare att jaga rim än att konfrontera verkliga brottslingar. Symbolbrott blir statistik, verklig kriminalitet blir högvis med nedlagda ärenden.
Och här är det som bränner, Anders: din egen logik biter dig i svansen. När du i åratal försvarat moralpanik, applåderat hatbrottslagar och krävt fler förbud så leder det hit. Till ett samhälle där polisen behandlas som porslinsfigurer och medborgarna som obstinata barn. Där yttrandefriheten reduceras till störningsmoment i statens sociala ingenjörskonst.
Din samhällsidé har konsekvenser. Det här är en av dem. Och det ironiska är att när samma logik nu vänds mot allmänheten, så står ni där – du och dina vänner – och låtsas förvånade. Som om ni inte själva byggt den vägg ni nu slår huvudet i.
Så låt oss tala klarspråk: problemet är inte att någon sa ”polis, polis, potatisgris”. Problemet är ett etablissemang som i åratal använt staten som sin personliga klagomur – och som nu får smaka på sin egen medicin.
Om du vill förstå din omvärld, Anders, är det dags att bli vuxen och inse att din ledarsida har direkta konsekvenser. Och det riktigt illavarslande är att du aldrig ser något komma – trots att det är du och dina vänner som stakat ut vägen.

Länk till AB & Anders L. 

Roger Sahlström/.

Sverigehatande bidragstagare!

19 aug. 2025

Fruktansvärd vidrig häxa, att ingenting inte ens vårt rättsväsende får ut denna Tara. Hade en svens uppträtt på exakt samma sätt, då hade det rättsliga ryckt ut å det grövsta. Media hade haft fullt upp i flera veckors eftersnack. En muslim är en muslim med stort immunitets försvar, finns nog ingen som kan få bete sej fritt, utan åtgärd. För att inte tala om deras Antisemitiska trupper och förkärlek till terrorns Hamas, ja svenska socialdemokraters bundsförvant.

Tara Mohammed Saleh har i videor sagt att hon hoppas att barn till föräldrar som röstat på regeringen ska lida. Nu har hon gjort nya uttalanden, där hon skriver att hon slagit två personer. När en svensk man skriver att hon borde kastas ut ur Sverige svarar hon ”Äckel är ditt land och folk”.
Videor som visade hur Tara Mohammed Saleh hotade svenskar blev snabbt virala. Hon sa bland annat hon hoppades att barn till föräldrar som röstat på regeringen ”ska lida ännu värre än palestiniernas barn”. I ett videoklipp sa hon även att ”vi kommer resa till våra hemländer efter att vi har förstört Sverige” och att hon ser fram emot att Ryssland ”kommer göra parkeringsplats av hela Sverige”.
Nu har Saleh gjort det igen. I ett inlägg på Facebook erkänner hon att hon slagit två ”zionister”:
Skärmavbild: X
”Känner mig nöjd med min insats under Malmöfestivalen! Har demonstrerat och synts till med Palestina flaggan och palestinska kampsånger. Många positiva responser men även tre negativa där det slutade med att jag slog två st zionister: en man och en kvinna”, skriver hon.
Kallar svenskar för ”äckel”
Inlägget fick snabbt spridning då någon delat det i en islamkritisk grupp på Facebook. En man vid namn Jörgen skriver att Saleh är ett ”äckel” och att hon borde polisanmälas och ”kastas ut ur Sverige”. Detta fick Saleh att se rött, och hon går till full attack mot både Sverige och svenskarna.
”Äckel är ditt land och folk”, skriver muslimen i en kommentar.
Saleh arbetade tidigare som högstadielärare i matematik och naturkunskap på en privatskola i Göteborg, men fick sparken efter att hon postat videon om att föräldrar som röstar på den nuvarande regeringen ”ska lida”.
I kommentarsfältet på Facebook är det många som rasar över att Saleh skriver att hon slagit två personer.
”Att du fått undervisa barn är en skam. Du ska hållas borta från allt och alla och helst lämna Sverige igår!”, skriver en användare.

källa: frihetsnytt

Folkmord & vänsterindoktrinering

12 aug. 2025

Som alltid gör Henrik så klockrena analyser av omvärlden som den ter sej i det insnöade vänsterskrået ...

När Jeans blir rasism!

8 aug. 2025

Det sjuka vänster-woke samhället, där kan vad/vem som helst bli hur tokigt som helst. Det räcker med att ha känsliga känslor. Så slår det över i huvudet på dessa överkänsliga och lättkränkta människor. De är en styggelse för samhället i övrigt. Än värre är att HBTQIA genomsyrar hela samhällen, det med sina normativa påtvingande normer. Det är så det kommit att bli HBTQIA har stadfäst sitt som norm. Samma rörelse som allt mer kommit att fokusera på trans, flator och en uppsjö av hitte-på kön, och exkluderar oss bögar. Bögar, vi män som är paria i ett vänsterfeministiskt samhälle. Det är illa samtidigt som HBTQIA-rörelsen säger att Prideflaggan är inkluderande, men icke. För mej så är den svenska fanan den som inkluderar alla människor under ett tak.

"Men sommarens jeansreklam fick delar av allmänheten att gå i taket. I reklamen sägs det att ”Sydney Sweeney has great jeans,” det vill säga att hon har fantastiska jeans. En ordlek. På engelska kan frasen fonetiskt även utläsas som att ”Sydney Sweeney has great genes,” det vill säga att hon har fantastiska gener. Ett i amerikanska sammanhang relativt vanligt sätt att kalla någon för attraktiv, på ett lite humoristiskt men plumpt sätt. Företaget använda sig med andra ord av ett av reklambranschens äldsta knep – sälj grej med tjej". Länk till artiklen 

Sosseriet

16 juli 2025

Föreställ er att Socialdemokraterna vinner valet om drygt ett år. Kort därefter kommer byggkranarna att stå höga på varenda grön plätt i landets många villaområden. Cementblandarna kommer att brumma. Lastbil på lastbil med byggmaterial kommer att dundra in. Från morgon till kväll. Under hela den kommande mandatperioden. I fyra långa år.
Från det att det första spadtaget tas kommer det att gå fort. Framför allt i landets alla S-kommuner där många karriärsugna S-politiker finns. Det är där den politiska viljan finns – att blanda befolkningen. Bilder på kommunalråd, med spaden i hand, byggarbetarhjälmen på, röda rosen på kavajslaget, kommer att tas och spridas med snärtiga pressmeddelanden. ”Snart har vi byggt bort segregationen” kommer rubrikerna att lyda. Det är då meningen att vi ska jubla över att vi inte längre känner igen oss i våra bostadsområden, bland villorna och radhusen.
Men det är bara början.
Sen kommer flyttlassen, med människor som inte har samma rutiner som vi. Som stiger upp sent, som lägger sig sent. Som låter sina barn springa runt sent på kvällen på de nybyggda lekplatserna. Som hänger tvätt på balkongräckena. Som talar ständigt i högtalartelefon, på ett språk som vi inte känner till. Som ogillar våra hundar. Som inte tar seden dit de kommer. Som ogillar oss. 
Och så har vi männen – de som bestämmer. Och de unga, killarna, som alltid rör sig i klungor.
Vi kommer att huka oss. Vi kommer inte att säga något. Vi kommer att lära oss att ta en annan väg till våra hem så vi slipper bli påminda om denna plötsliga förändring. Det är värt omvägen, kommer vi att inse efter några gånger. Att må lite bättre. Vi kommer att skippa kvällspromenaden. Fundera på nya lösningar. Leta jobb någon annanstans. Söka på nätet efter länder som bejakar och värnar om kulturer som liknar vår egen.
Och så kommer lönekuvertet. Lönen är något högre än tidigare men pengarna insatta på kontot är lägre. Staten tar mer. Tanken är att jag inte själv ska få bestämma vart mina pengar ska ta vägen. Det gör den socialdemokratiska staten så mycket bättre, är devisen. Eller omvänt, den demokratiskt socialistiska staten tycker så. Vi letar i vårt inre efter känslan av skattemoral. Efter viljan att dela med oss. Men den är svår att hitta. Minnet av alla timmarna på akuten senast, med den brutna foten, sitter för nära. Och kaoset i ungarnas skola, efter den plötsliga tillökningen av ett femtiotal elever som det var ”synd om”, eftersom de hade gått på en skola där eleverna över lag hade låga avgångsbetyg, bråkade och trakasserade varandra och lärarna, vilket gjorde att vår S-kommun stängde den skolan – den tanken gnager för hårt.
Vi skäms över att vi ogillar det nya. Vi skäms över att vi inte längre tycker att det är kul att betala skatt.
Vi kör vidare. Håller hårt i ratten i vår alltmer skruttiga bil. Vi funderar och tänker. Vi stannar för att tanka. 35 kr litern! Vi känner hugget i magen. Hur ska det sluta? Hemma väntar den obetalda elräkningen. Den är dubbelt så hög som förra året. Sänk värmen, dammsug mindre och tänk klimatsmart – basunerar den statliga televisionen ut dagligen. Och så den nya höga villaskatten på det. Vi bävar.
Är inte detta patetiskt, frågar vi oss. Nej, svarar Magdalena Andersson. Det är vi som är patetiska som ställer frågan, och som inte vill ställa upp på att reparera Socialdemokraternas misslyckade migrationspolitik. Men partiledaren själv, varför flyttar inte hon till en S-styrd kommun och får känna på att få sitt trygga bostadsområde vittra sönder? Limhamn i Malmö till exempel, det är ett sådant område där sossarna redan påbörjat sin tvångsintegration. ”Nej, varför ska jag göra det?”, svarar Magdalena Andersson från Expressen-scenen i Almedalen. ”Jag trivs så bra där jag bor”, säger hon, lutar sig tillbaka och småler.
Att det är skillnad på folk och fä är något som vi kommer att få lära oss om Socialdemokraterna vinner valet 2026. Sossetopparna kommer alltid att slippa undan.

Greta T. & Hamas

15 juli 2025

När Greta hänger med Hamas är det plötsligt knäpptyst!

Samma journalister, opinionsbildare och kläggiga människor som i veckor rasat över en ministerson och hans samröre– är nu knäppt tysta när det visar sig att Greta Thunberg hänger med Hamasanhängare.
Båda fallen är allvarliga. Men bara ett av dem ledde till att någon utpekades som ett hot mot rikets säkerhet.
En niondeklassare som klistrade märken anklagades – på fullt allvar – för att kunna påverka sin ministerpappa på ett sätt som äventyrar nationens säkerhet. En 15-åring, med fel symboler, fel kompisar, fel världsbild. Det talades om LVU, vräkningar, pressetiska övertramp och psykologiska analyser i bästa sändningstid.
Och samtidigt?
Greta Thunberg – vuxen kvinna, medietränad maktperson och internationell opinionsledare – poserar med diplom från en organisation som öppet stödjer Hamas. Hon deltar i demonstrationer där intifada ropas, där Israels existens förnekas, där antisemitism är bärande ideologi – inte ett misstag.
Och det är inte första gången.
För några år sedan poserade Greta offentligt i en tröja med loggan för AFA – Antifascistisk aktion – en våldsbejakande grupp som i flera länder kopplats till extremism och terrorklassats. FBI har pekat ut Antifa-nätverk som inhemskt våldshot. I Tyskland är delar av AFA under författningsskyddets bevakning för organiserat politiskt våld.
Det här är inte någon anonym aktivist. Det här är en global förebild som påverkar miljontals unga – ideologiskt, politiskt och kulturellt.
Och just därför är det ännu mer absurt att hon aldrig behöver stå till svars.
För Greta är inte bara en person – hon är ett projekt. Ett politiskt varumärke. Bakom henne finns kampanjmakare, aktivistnätverk, PR-byråer och hela mediehus som agerar skyddsmur. Hon säljer inte bara klimatångest – hon säljer en hel ideologisk världsbild, förpackad som ungdomligt uppror.
Men vad gör medierna?
ETC sammanfattar:
"Greta Thunberg har upprepade gånger anklagats för antisemitism sedan hon började engagera sig mot folkmordet i Gaza."
Lägg märke till hur man förskjuter verkligheten. Inte att hon deltar i antisemitiska nätverk – utan att hon "anklagats". Inte att hon får diplom från Hamasvänliga grupper – utan att hon "engagerar sig mot folkmord". Hat blir humanism. Terror blir aktivism. Våld blir civilkurage.
Och journalistkåren spelar med.
Det spelar ingen roll vad Greta gör. Så länge narrativet är rätt, granskas inte konsekvenserna. Hon kan stå mitt bland Hamasanhängare – och ändå få DN att kalla det “civilkurage”. Samtidigt måste en tonårspojke bevisa sin oskuld i TV-rutan för att han hängt med fel kompisar.
Från partipolitiken? Tystnad. Att ifrågasätta Greta är att be om att stämplas som klimatförnekare, högerextrem eller antisolidarisk. Så alla håller käften.
Men folk ser. Folk fattar. Det är den här sortens genomskinliga hyckleri som matar föraktet mot medier, politiker och etablissemang. När barn demoniseras och vuxna extremister frias, då dör förtroendet. Då skrattar inte bara makten åt oss – då tappar vi tilliten till hela spelet.
I ett fungerande samhälle granskas handlingar – inte människor beroende på ideologisk tillhörighet. Men i Sverige har vi ett mediesystem där vissa får pass – och andra får karaktärsmördas.
En pojke brännmärks som säkerhetsrisk.
En kvinna med dokumenterat samröre med både våldsbejakande vänsterextremism och Hamasanhängare får hållas – och hyllas.
I ett normalt land håller medierna makten ansvarig.
I Sverige håller de skyddshand över sin ideologiska maskot – oavsett hur djupt hon klafsar i hatets träsk.
En pojke som klistrar märken är ingen säkerhetsrisk.
En kvinna som sprider Israelhat, poserar med extremister och leder tusentals unga in i samma ideologiska avgrund – det är ett hot.

Roger Sahlström/.

Män är inte idioter. De har bara lyssnat. 

8 juli 2025

Män har de senaste åren fått höra att de är djur. Mordiska och våldsamma varelser som inte förtjänar att få leva. Att de aldrig producerat något och inte är till någon nytta för samhället. Detta har varit en mainstreamidé – upprepad i debattartiklar, genuspedagogik och kultursidor.
Och nu, när män inte längre vill delta i samhällsbygget, står DN:s Sara Martinsson och undrar: ”Varför vill inte män skaffa barn?”
Samma samhälle som i åratal har anklagat män för att vara ett hot – mot kvinnor, klimatet och demokratin – står nu förbluffat inför att dessa män inte känner någon större lust att bilda familj.
Det är inte ett mysterium. Det är ett resultat.
Män har reducerats till förövare, bakåtsträvare, incels och hinder för framsteg. Man har fört en lågintensiv kulturkamp mot manlighet, samtidigt som man beklagat sig över att män inte engagerar sig, inte tar ansvar, inte blir fäder. Dubbelmoralen är monumental.
Medier och akademi har matat en generation med bilden att män inte behövs – inte i familjen, inte i barns uppväxt, inte i samhällsbygget. Män har blivit patriarkala reliker som helst ska be om ursäkt för att de existerar.
Och så kommer krönikorna: ”Var tog de vägen?”
Sverige har inte ett fertilitetsproblem. Sverige har ett förtroendeproblem.
En relationell kris där tilliten mellan könen urholkats av ideologiska slagord. Män har inte stängt dörren till faderskap – de har bara märkt att den öppnas rakt in i ett samhälle som avskyr dem.
Till och med biologin har gjorts kontroversiell. Att säga att män har XY-kromosomer, testosteron och producerar spermier är inte längre ett medicinskt faktum – det är en politisk handling. I ett samhällsklimat där verklighetens gränser löses upp av ideologi, betraktas vetenskap som åsikt.
Kulturen bidrar på sitt håll. Män framställs som opålitliga, våldsamma, barnsliga eller inkompetenta. Maskulinitet har gjorts till något som ska bekämpas snarare än förstås. När män visar styrka är de ett hot. När de visar svaghet hånas de.
Samtidigt blundar politiken för deras fall. Pojkar halkar efter i skolan, toppar självmordsstatistiken och dör ensamma – men genusmiljonerna går till att problematisera män, inte rädda dem. Det finns kampanjer mot mansvåld, men inga för mäns liv.
Inte ens marknaden vill veta av dem. Reklamer visar män som klantar, pajasar eller hot. Aldrig som fäder, byggare, försvarare eller ryggrad. Män kan möjligen få finnas – så länge de gör det ironiskt.
Till slut återstår bara relationen. I ett samhälle där kvinnor ses som moraliska aktörer och män som en risk, bygger inga friska relationer. Män lär sig tidigt att de är utbytbara, misstänkta, oönskade.
Så varför skulle de vilja bygga något överhuvudtaget?
Så nej. Män har inte gett upp. De har bara lyssnat. På era krönikor. På era kampanjer. På era hån.
Ni kallade dem djur.
Nu undrar ni varför de inte bygger bo.

Roger Sahlström/.

EXPO och underåriga

2 juli 2025

Jag har en klar favorit bland skribenter och debattörer, Roger Sahlström. Han sätter så klockrent tummen på rätt plats i etablissemanbets öga, och det lär svida med rätta.

När Expo granskar barn – för att hålla sin affärsmodell vid liv
Expo publicerade nyligen ett så kallat avslöjande: ett barn till en svensk minister, Johan Forssell, har enligt dem varit aktiv i en högerextrem så kallad fightclub. Tonåringen ska ha uttryckt radikala åsikter, deltagit i nätverk kopplade till Nordiska motståndsrörelsen och satt upp rasideologiska klistermärken.
Men det här avslöjar inte ett hot mot rikets säkerhet. Det avslöjar något om Expo.
När det inte längre räcker att misstänkliggöra vuxna högerpersoner med gamla tweets, foruminlägg eller dåliga skämt – då börjar man gräva i vad deras barn har gjort på nätet. Man bygger narrativa kedjor av skuld-by-association och presenterar det som om demokratin står på spel.
Det är ovärdigt. Det är oetiskt. Och framför allt: det är avslöjande – inte om barnet, utan om Expo.
För det här är inte ett enskilt snedsteg. Det är ett mönster. En affärsmodell.
Nazismen har i dag blivit just det: en affärsmodell för vänstern.
En retorisk valuta. Ett alibi. En garant för statsbidrag, medieutrymme och moraliskt övertag. Den verkliga nazismen – med hakkors, kampgrupper och våldsromantik – är marginaliserad, splittrad och ideologiskt impotent. Men Expo och deras nätverk behöver att hotet lever vidare. Utan det: inga pengar, ingen makt, inget inflytande.
Och det är viktigt att komma ihåg vilka metoder man använder.
Expo är en organisation som mäter det "nazistiska hotet" genom att räkna hur många klistermärken med fel budskap som satts upp på lyktstolpar runtom i landet. Det är där deras hotbild börjar. Det är där deras logik slutar. Enligt det sättet att tänka kan ett barn som klistrat upp tre klistermärken vara ett samhällshot. Det är både löjeväckande och farligt.
När verkligheten inte längre samarbetar med narrativet, då gör man det man alltid gör när ideologi krockar med fakta: man tänjer på definitionerna. Då blir konservativa tänkare ”fascistoida”. SD blir ”bruna”. Och en tonåring som gillar fel bild är bevis på högerextrem infiltration.
Samtidigt växer andra hot – som Expo konsekvent blundar för.
I förorter breder våldsamma subkulturer ut sig: fightclubs, antisemitism, islamism, kvinnohat, gängromantik. Men de får vara i fred. För de är svårare att passa in i Expos mall. Det är enklare att jaga ett borgerligt barns Discord-loggar än att granska en vuxen med kalifatsdrömmar.
Och det gör hela den här historien problematisk – på flera plan:
Gränslös granskning
Att offentliggöra ett barns åsikter, nätaktivitet eller kontakter med extrema miljöer – för att misstänkliggöra en vuxen förälder – är ett grovt etiskt övertramp. Ett barn är inte en förlängning av en ministers politik. Det är inte ansvar genom handling – det är skuld genom släktskap. Och det hör inte hemma i seriös journalistik.
Fel fokus – rätt fråga
Om uppgifterna stämmer, är det mest allvarliga inte barnets åsikter – utan att Säkerhetspolisen inte kände till kopplingarna. Det tyder på brister i underrättelsearbete, säkerhetsklassning och kontroll. Det är där fokus borde ligga. Men det är svårare att göra politik av – så därför misstänkliggör man ministern.
Ideologiskt selektivt
Det är slående hur ofta extremism definieras som något som rör just högern. Expo har aldrig hängt ut barn till islamistiska ledargestalter, gängkriminella eller autonoma vänsteraktivister – trots att våldsbejakande extremism finns där i fullt dagsljus. Man sparkar nedåt i borgerliga miljöer, men blundar uppåt i andra.
Det här är inte journalistik. Det är inte folkbildning. Det är inte ens aktivism. Det är politisk smutskastning – förklädd till godhet. Ett sätt att hålla fiendebilden vid liv – till varje pris.
Och när man drar in barn för att hålla vänsterns affärsmodell flytande, då har man förlorat varje uns av pressetisk anständighet.
Om barn inte längre går fria – vem står näst i Expos kikarsikte?

Roger Sahlström/.

Chefsflyttar

21 juni 2025

Under tid och år som jag sökt och fått nytt jobb, så uppstår ett synbart tecken på hur både verksamhetschefer, HR-chefer & personalrekryterare inte minst den grupp av s.k planerare byter både kommuner, eller internt får andra uppdrag i mångt onödig hitte-på-jobb. Detta helt utan transparens om varför! I Kalmar ses detta tydligt, när den verksamhetschef jag själv hade inom oms.förvaltningen till 2014 kom att hamna i Nybro, vidare en personalchef som jobbar numera i norra närorten, övriga chefer som jobbat i Kalmar men även på Öland är nu också omflyttade till andra orter. När en arbetare tvingas flytta, då så tvingas vi utstå långtvida repressalier, och nära förföljas med blåslampa och att även redogöra över våra förehavanden år tillbakai tiden. Vi som drabbats har aldrig fått till oss annat än personliga skäl, men det är väl ett tydligt tecken på uselhet man hålls med hos nämnda. Om dessa chefspersoner och tjänstemän hålls med partiboken och sprungna ur SAP och SSU. Då har vi än större problem, det finns en chef i Nybro som tydligt visat på att hon är sosse. Det framgick 2019, när hon tillträdde som chef. Det hela är så absurt att man anser att politisktillhörighet, religiös och annat avvikt inte ska vara avgörande för att jobba. Det ska alltså inte påverka ditt arbete. Men det görs det tydligt när man är formad och stöpt i partiboken SAP. Så vad är det då som gör att en chef flyttar på sej till andra jobb. När dom varit anställda i tidigare kommuner, och dom har ju ändå samma arbetsuppgifter!  För några år sedan sa en sossetrogen man, att jag hade helt fel partitillhörighet. Påtalade då vikten för herrn ifråga; Att det han sagt gick helt emot den föreningsrätt vi har i detta land. Föreningsrätten den tillskriver sossar, och vänster enbart sej själva.

En text!

1 juni 2025

Jag sprang på en text och kände att den behövde lite offentlig spridning, och piska folk på fingrarna. 
För när allt är exkludering, då är det du som vägrar ingå!

En krönika om identitetspolitik, dubbla måttstockar och vänsterns självförakt
Om du tycker att svenska flaggan exkluderar – då kanske problemet inte är flaggan. Kanske är det du som är problemet. Kanske har du byggt hela din identitet på att alltid vara i opposition, alltid vara utanför, alltid kränkt. Så när andra visar tillhörighet, tror du att det är ett angrepp på dig. Men det är inte exkludering – det är du som vägrar ingå.
Det är något djupt ironiskt i att den som skriker mest om inkludering är den som konstant hittar skäl att känna sig exkluderad. Jonas Gruvö tycker att svenska flaggan är ett hot, att nationaldagen är ett övergrepp, och att nationell samhörighet är en form av förtäckt fascism. Det är som att läsa ett barn som tycker det är mobbing att inte få bestämma över alla andra.
Samma människor som tycker att ett kors på ett tygstycke är exkluderande – bär stolt slöja, hyllar halvmånar och hissar Palestinas flagga utan en tanke på att dessa symboler också kan signalera exkludering. Men se, det gäller bara svenska symboler. Alla andra får representera kamp, identitet och stolthet. Det är inte antirasism. Det är självförakt.
Förresten – om svenska flaggan exkluderar den som inte är kristen, vad säger vi då om slöjan? Exkluderar inte den alla som inte bär slöja? Eller är det bara svenska symboler som är farliga, medan religiösa klädkoder från andra kulturer alltid är "inkluderande"? När en majoritet förväntas böja sig för minoritetens känslor, men aldrig tvärtom, då har begreppet inkludering blivit ett övergrepp på sunt förnuft.
Vänsterns fixering vid symboler har blivit en sekt. Den svenska flaggan är farlig. Nationaldagen är farlig. Till och med att kalla någon "svensk" är tydligen ett övertramp. Men samtidigt kan man skrika "Free Palestine!" på gatorna, bära Hamasflaggor, ropa "intifada" – och kalla det fredsarbete. Det är en ideologisk cirkus där vissa förtryck anses fina, och andra förbjudna.
Och visst – man får gärna sympatisera med palestiniernas situation. Men när samma människor som gråter över Gaza aldrig nämner Hamas, hedersmord, antisemitism eller kvinnoförtryck – då handlar det inte om empati. Det handlar om att hitta en spegel för sitt eget hat mot västvärlden. Och just nu är det Israel som blivit projektionsytan för all den där ångesten över att tillhöra något man lärt sig förakta.
Samtidigt förklarar vänstern gärna att de står för demokrati. Men bara så länge vänstern styr. När högern vinner val i Sverige, Italien eller Ungern – då är det inte folkets vilja, då är det populism, desinformation, trollfabriker och rysk påverkan. När vänstern förlorar är det inte deras politik det är fel på – utan folket.
Det är därför de hatar SD – inte för vad SD säger, utan för att väljarna gillar det. Och väljare som röstar "fel" måste omyndigförklaras. Plötsligt ropar samma människor som vill ha fler folkomröstningar om allt från snus till vindkraft efter censur, plattformsreglering och "demokratisk kontroll" av yttrandefriheten. För i deras värld är demokrati ett resultat – inte en process.
Det är ett mönster:
– Nationalkänsla är farligt – men religiös identitet är helig.
– Västlig patriotism är nazism – men etnisk nationalism i Mellanöstern är befrielse.
– Majoritetens kultur är förtryck – minoritetens är alltid progressiv.
– Du får identifiera dig som vad du vill – utom som stolt svensk.
Och så en sista sak, Jonas.
Du skriver att det blå korset i flaggan är ett uttryck för kristet förtryck. Att det "visar att vi är ett kristet land". Men vet du vad, Jonas? Det är inte ett pågående korståg. Ingen står redo utanför Jerusalem med svärd och korstecken. Det här är inte 1099, det är 2025.
Att svenska flaggan råkar ha ett kors betyder inte att svenskar vaknar varje morgon med ett missionerande begär att slakta muslimer. Det betyder att vi en gång var ett kristet land. Precis som praktiskt taget hela Europa. Och vi har gått vidare. Det kanske du också borde.
För det du skriver avslöjar inte något om flaggan – det avslöjar något om dig. Om dina vanföreställningar. Om din ovilja att förstå att svenskhet inte behöver vara förtryck, nationalism inte behöver vara rasism, och tillhörighet inte måste vara hotfull.
Vi andra kommer fortsätta fira nationaldagen, bära flaggan, och kalla oss svenskar – inte för att utesluta någon, utan för att vi tycker att det här landet, trots sina brister, är värt att försvara. Mot fiender utifrån – och mot självutnämnda fiender inifrån.
Och nej, att vara stolt svensk utesluter inte att andra får känna stolthet över sina rötter. Det betyder bara att vi inte måste skämmas för våra. Nationalkänsla är inte ett hot – den blir ett hot först när vissa vill förbjuda andra att känna den.

Konkret/.

Saxat från Facebook

22 maj 2025

Riktigt bra inlägg direkt från den verklighet som folk överlag, INTE vill ta till sej!

Jag känner mig krossad inombords. Jag kan inte förbli tyst när hela världen har berusats av ett judehat som sköljer över oss, våg efter våg. Och tonen är att judarna har sig själva att skylla. Så har det alltid sagts. Det är inget nytt. Till och med lögnerna om judarna är inte nya. Något av historien har media inte lärt sig.
Lögnen att judar älskar att döda barn. (Judar dricker barns blod (äter säkert barn till frukost också)). Judar styr världen (och människors musiksmak och röstbeteende i Eurovision). Judar styr media. Judar styr världsekonomin. Judar är rakt av opålitliga och onda i allt de gör. De misstänkliggörs på de mest otroliga sätt. 0,2% av världens befolkning styr alltså det mesta. Paradoxalt nog är ändå världen full av judehat. Men Hitler påstod ju också att judar styrde allt, även om judarna var utsatta för ett verkligt folkmord.
När jag varit i Israel känns det som att omvärlden lever i en egen fantasi och bubbla. I en overklighetsvärld, långt ifrån det verkliga och vardagliga livet i Israel och den här delen av Mellanöstern. Yle, Huvudstadsbladet, Svt och Tv4 snurrar på i nån egen liten overklig värld. De leker seriösa, men hämtar sin info från en av världens hemskaste organisationer, Hamas. Informationen kan gå via FN, Qatar, BBC, men i slutändan kommer 99% av Informationen ändå från Hamas. Och Israel lyssnar de förstås inte på, för judar är onda och opålitliga.
Igår kom nyheten att 14.000 spädbarn riskerar att dö inom 48 timmar. Varje människa vid sina sinnen förstår att det är en lögn. Man tar sig för pannan. Idag kom en liten rättelse att det faktiskt var en lögn. Och kom ihåg att det var en man från FN som spred lögnen. Skadan är dock redan skedd.
Det är märkligt att ett folk, alltså araberna i Gaza, som sägs lida så hårt av hunger och som har utsatts för "oproportionerligt och urskiljningslöst våld" ändå ökat i befolkningsmängd med över 2% sedan 7 oktober 2023. Det är första gången i världshistorien som ett folk utsätts för folkmord och ändå upplever en befolkningstillväxt. Dessutom finns det uppskattningsvis 450 miljoner araber i världen så att...

Svt och Huvudstadsbladet rasar över att Israel bett om röster i Eurovision. Och? Vad är nyhetsvärdet i det? Vilket land har inte bett om röster? Svt försökte nå Israels ambassad för att få en utredning om detta. Här kan jag inte längre hålla mig för skratt! Vad i hela friden har Israels ambassad med det att göra? Seriöst! Sen skulle det förstås synas i sömmarna hur Israel kunde få så många röster av tittarna. Israel måste ju ha styrt hela världens röster! Men ingen pratar om hur Polen kunde få så mycket av folkets röster men knappt något alls av juryn.
EBU tillbakavisar alla anklagelser om fusk. Röstningen har gått rätt till. Sen att patrioter för Israel röstat 20ggr på deras bidrag är ett faktum. Men det är inte olagligt. Om någon inte tycker om röstningssystemet är det ju bara att ändra på det.
Vad som kunde utredas är ju också juryns röster. Vågade de inte rösta på Israel av rädsla för att behöva löpa gatlopp? Intressant att Azerbajdzjans jury gav Israel 12 poäng. Även folket. Azerbajdzjan är det enda landet i Eurovision med muslimsk majoriter. Dock ett sekulärt land. Azerbajdzjans sångare var även jude. Azerbajdzjan har en god relation med Israel, så där behövde ingen jury vara rädd för repressalier.

Israel fick säkert många stödröster, det tror jag personligen, men låten var också bra. Däremot fick låten mindre poäng av juryn än de skulle fått om de inte hade tagit hänsyn till politik. Så det jämnar väl ut sig.
Många drar en lättnadens suck att Israel inte vann, för gud nåde om man skulle vara tvungen att åka till Israel nästa år. Det skulle tagit död på Eurovision och det är förstås Israels fel, enligt tyckarna. Nej! Det blottlägger bara den israelfobi som berusat världen.
Nå, många av bögarna hade glatt åkt till Tel-Aviv. Det är en av de mest gay-vänliga städerna i världen, med ett nattliv som aldrig står still.
Om du orkat läsa ända hit, så en sista grej. Stora rubriker gör gällande att den onda juden nu vill ta över hela Gaza. Låt oss tänka ett steg längre! Eftersom inget arabland är intresserat av att styra upp i Gaza eller vill ta hand om det, så faller problemet med Gaza på Israel - igen. Även om israelerna inte har nån lust att slösa sina resurser där. Men terrorn måste bort och Gaza-borna saknar ledare som kan ta ansvar.
 "Ja, men Israel måste dra sig därifrån", tänker du kanske. Jaha, men om man hade tänkt så om Hitler, så hade kriget mot nazi-tyskland aldrig vunnits. "Hitler måste få vinna lite grann", typ. Tänk då också på att Hamas har långt mycket mer stöd av sin befolkning än vad nazisterna någonsin hade.
Israel måste få vinna kriget, så långt det är möjligt.  Och det här är inte "Kriget mot/i Gaza" som det heter i nyhetsrubrikerna. Det är ett krig MELLAN Israel och Gaza, som Gaza startade och har möjlighet att avsluta redan idag. Villkoret för det är att släppa gisslan och lägga ner sina vapen. Israel skulle gladeligen låta araberna bygga upp ett paradis i Gaza, men då funkar det inte att de sänder raketer in i Israel stup i kvarten. Det har pågått sen 2007! Kom ihåg det!
Nu protesterar vissa gazabor mot Hamas. Knappast för att de ändrat sig angående viljan att utplåna Israel. Missnöjet mot Hamas hade nog lyst med sin frånvaro om Hamas hade lyckats förinta alla judar.

Pö Östman

WHO befinner sig i fritt fall sedan Donald Trump lämnade.

2 maj 2025

Vi behöver inte denna kolloss, eller ens FN medflera dyra internationella bidragsrufflande organisationer. Som överhuvudtaget inte klarat av det dom påstår sej vilja göra. Bara en massa pengar som fritt rinner rakt ner i korrupta länder!

Med ett finansieringshål på hundratals miljoner, hot om massuppsägningar och minskat inflytande slår krisen nu mot hjärtat av den globala hälsoorganisationen. Är detta början på slutet för WHO:s globala makt?
Världshälsoorganisationen (WHO) befinner sig i en djup legitimitets- och finansieringskris. Efter åratal av växande inflytande och försök att ta kontroll över nationers hälsopolitik, hotar nu verkligheten att komma ikapp organisationen.
När USA:s president Donald Trump tidigare i år drog tillbaka landets ekonomiska stöd, rämnade fundamentet. USA stod ensamt för nästan en femtedel av WHO:s budget.
– Vi upplever den största störningen i global hälsofinansiering i mannaminne, erkände generaldirektören Tedros Adhanom Ghebreyesus under torsdagen, rapporterar Reuters.
Miljardhål, massuppsägningar och stängda kontor. WHO har nu ett finansieringsgap på 600 miljoner dollar – ett hål man försöker täcka genom att kapa budgeten för 2026–2027 med över en miljard dollar. Ett internt PM avslöjar att uppsägningar väntar, och flera kontor i rika länder kommer att läggas ned.
Det är förstås väldigt smärtsamt, sa Tedros – men många länder ser snarare detta som en nödvändig tillbakagång för en organisation som gått för långt i sina ambitioner.
Överberoende av elitfinansiärer. WHO är till 80 procent beroende av frivilliga bidrag, ofta från politiskt eller ekonomiskt intresserade aktörer. Kritiker har länge varnat för att detta skapat en agenda styrd av en global elit – inte av folkvalda regeringar. Nu hotar systemet att kollapsa inifrån.

Hans Sandin/.

Det stora pensionsrånet av Socialdemokraterna.

1 maj 2025

SAP och LO har länge nog, ridit på folkhemsvågen och allt som då byggdes upp med avtal, och ett s.k förbättrat samhälle byggt och sprunget ur rasbiologi, tvångssterilisering, och interneringsläger för oliktänkande. Det sistnämnda skulle försvinna med en generös folkhemsidé, men ändå med en grundstomme av nationalsocialism. Med personnummer ville man få kontroll på sitt folkhem & medborgare. Gamla journalfilmer vittnar om hur SAP's politiker frotterades med befolkningen som att framstå som ett med fotfolket. Idag har det övreskiktet inom SAP, allt blivit socialkapitalister. Som utarmar samhället med storslagna fabriksplaner i miljardklassen, och inte minst ett urarmande pensionssystem. Som Hans Sandin belyser väldigt bra.

Sanningens tid är nu inne! Det stora pensionsrånet av Socialdemokraterna. Ut med dessa marodörer från riksdagen!

Socialdemokraterna ville absolut inte ha någon debatt i frågan om det nya pensionssystemet före valet 1994 med risk att förlora valet och man satte munkavel på LO. Alltså, ingen fick prata om det nya pensionssystemet för det var för känsligt och det fick inte komma ut till media hur dåligt det var, för man visste redan då vilket uselt system det skulle bli och nu har vi fått 400 000 fattigpensionärer i Sverige.
Pensionsöverenskommelsen gjordes i stort sett bakom lyckta dörrar utan en kritisk granskning och i dag förstår man varför. Ett pensionssystem som är näst sämst inom hela EU av totalt 27 länder.
Genom att dölja gruppen från all insyn valde man att lägga gruppen utan någon formell status. Valet blev en "informell arbetsgrupp" under regeringen. Därmed gäller inte heller den öppenhet som ska vara i vanliga fall och ingen får veta vad som pågår. Det finns inte någon insyn överhuvud taget från Media eller Svenska folket. Här gäller alltså slutna rum utan någon som helst insyn. Man tiger ihjäl frågan. Pensionsfrågan ägs av pensionsgruppen, ingen annan.
Arbetssättet genomsyrar totalt Socialdemokraterna och Pensionsgruppen med korruption, lögner och direkta lagbrott och i förlängningen ett rejält hot mot Demokratin och välfärden i Sverige. Nu måste vi säga ifrån på skarpen och alla i dag arbetande, stå upp för att avsätta detta maktvälde som förstör Sverige i grunden!

Hans Sandin/.

Det utfattiga Europa!

16 mars 2025

Välkommen tillbaka till Fattigsverige!
På etablissemangsmediernas ledarsidor är stämningen mestadels exalterad över linjen att Europa skär ner på välfärden och istället lägger pengarna på militär upprustning. Delar av finansieringen, förklarar von der Leyen vidare, ska ske genom ännu mer lån (vad annars?).
Hemma i Sverige måste Svensson påminnas om att det är för friheten detta krig bedrivs, inte för storkapitalets eller det militärindustriella komplexets avräkning, nej alls inte. För vad kunde väl vara mer demokratiskt ovärderligt för Sverige och Europa än att vagga in Europas länder än djupare in i Wall Streets trygga famn och köpa vapen för pengarna?
De specifikt svenska insatserna i form av pengar och materiel som slussas ut ur landet till krigets Ukraina, vid sidan av att vi liksom andra EU-länder får bära oket av fröken Ursulas frikostiga donationer, har numera överträffat statsbudgetens post för pensioner.
Det är mot denna bakgrund knappast förvånande att larmen duggar tätt om att allt fler barnfamiljer vräks, att ensamstående föräldrar och pensionärer inte har råd att äta sig mätta och att många tar till desperata åtgärder som sms-lån eller söker sig till kyrkan och frivilligorganisationer för att få hjälp att klara vardagen.
Hyreshöjningar, elprischocker, rusande matkostnader och urholkade löner är exempel på ekonomiska fenomen som alla direkt kan kopplas till politiken som bedrivs. Sammantaget har det gjort det omöjligt för många att leva med värdighet och det har drivit på hushållens akuta skuldsättning.
Förra våren uppgick svenskarnas skulder hos Kronofogden till 119 miljarder kronor – en 17-procentig ökning på bara ett år. För många unga par som vill bilda familj är ett hus, något som tidigare var en självklarhet, idag för många närmast en naiv utopi. Det är ett tecken i tiden att nyliberala tankesmedjor som Timbro vill att regeringen öppnar upp för byggandet av slumbostäder utan kök eller fönster.
En föreställning som präglat Norden under lång tid har varit att efterföljande generationer i regel fått bättre materiella förutsättningar än sina föräldrar och farföräldrar. Det är dock svårt att tolka utvecklingen på annat sätt än att vi i själva verket lever i en tid där historieböckernas Fattigsverige nu är på väg tillbaka, och det med besked.
För detta kan vi tacka alla de makthavare som konsekvent visat att de prioriterar opportunistisk ideologi och kortsiktiga egenintressen framför folkets långsiktiga välfärd för ögonen. ”Vad fan får jag för pengarna?”, som industrimannen Leif Östling formulerade det, är en fråga som allt fler svenskar med rätta också ställer sig.
Krig, ”klimat” och covid
Priset för de halsbrytande satsningar som makthavare slängt sig in i bara sedan millennieskiftet, eller ens under de senaste fem åren, är svåra att överhuvudtaget greppa. Det handlar om tusentals och åter tusentals av medborgarnas miljarder som pumpas in i projekt där insatser och kostnader fördelas på många olika sätt och nivåer. Även om de ofta är svåra att greppa i sina komplexa upplägg är det å andra sidan heller ingen raketforskning att konstatera vart pengarna gått, för det är man mycket öppna med.
Debaclet Ukraina betraktades allmänt, före 2022, som ett av Europas mest havererade och korrupta länder. Föga överraskande konstateras nu mycket riktigt att en stor del av pengarna som skickats till landet har ”försvunnit”, liksom att militärt materiel som skickats nu återfinns hos kriminella nätverk bland annat i Latinamerika och säkerligen även i Europa.
I medströmsmedia påminns det i sammanhanget förstås inte heller om att de senaste tre årens krig varit ett helt meningslöst företag i sig självt och även, framför allt mot denna bakgrund, var mycket nära att avslutas med ett fredsavtal redan i mars 2022 med i stort sett eniga diplomatiska delegationer från Ukraina och Ryssland efter samtalen i Istanbul. Det faktum att trovärdiga vittnesmål uppgivit att överenskommelsen saboterades från Västblockets sida med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som torped, är uppgifter som blir allt tyngre att bära.
Vanan hos det politiska kotteriet att satsa pengar på nationalekonomiska svarta hål föregår samtidigt, och lär dessvärre också efterfölja, Ukraina. Bland tidigare satsningar som gjorts, till demokratins gagn får vi förmoda, återfinns massinvandringspolitiken, som enligt bedömare kostat svenskarna åtminstone 250 miljarder kronor årligen. Vid sidan av svepande humanitära skäl har detta i regel framför allt motiverats med behovet av ett större utbud på nya restauranger.
Hundratals miljarder kronor betalas in till EU-kolossen i Bryssel, som vid sidan av krig i nuläget har utvecklat sitt medborgerliga erbjudande till nya och innovativa former av totalitarism, så som Chat Control-projektet. Nämnas kan förstås också alla miljarder som lagts, och fortsätter att läggas, på ”klimatsatsningar” på EU-nivå, som att ge starka mediciner till mjölkkor för att försöka få dem att sluta fisa. Skälet är att detta är miljövänligt, garanterat hälsosamt för kossorna och säkerligen, i förlängningen, också bra för mejeriprodukterna och människorna som äter dem.
Livsmedelsförsörjningen är man på god väg att förstöra och det är numera inte bara i Nederländerna som det finns goda skäl till bondeuppror. De svenska jordbruken tvingas, främst i klimatpolitikens, sanktionernas och energikrisens namn, läggas ner på löpande band, där NyD nyligen bland annat uppmärksammade hur situationen för mjölbönderna i Norrland är kritisk och att det snart inte ser ut att finnas kvar några mjölkgårdar i de norra delarna av landet.
”Kompensationen”, som vi för detta erbjuds från makthavarna vid sidan av svävande löften om att undvika jordens undergång, består i första hand av vindkraftsparker som är mycket illa anpassade för samhällsekonomins faktiska behov. För vissa segment av befolkningen utgörs också delar av kompensationen av förbättrad nattsömn över att elakingen i Kreml inte kan köpa svenskt knäckebröd, i varje fall inte utan att importera det på omvägar via transitländer, med andra ord ungefär på samma sätt som vi inhandlar rysk olja.
Nedstängningspolitiken under corona var heller inte gratis, eller, rättare sagt, skadade ekonomin i sina grundvalar. I efterhand konstateras samtidigt också att den, som många kritiker redan vid tillfället påpekade, i stort sett var helt betydelselös i epidemiologiskt hänseende. Om man även tar folkhälsoaspekter i beräkningen, psykiska och fysiska, är den slutgiltiga notan för covidpolitiken fortfarande högst oklar – alltså vid sidan av den avbetalningsplan till läkemedelsjättarna som Ursula von der Leyen drog på EU:s medlemsländer via sin sms-shopping med Pfizer-bossen Albert Bourla.
Detta, kan tilläggas, rör sig blott om ytliga nedslag i ett system som visar betydligt fler tecken på att man är i färd med att omsätta sin moraliska bankrutt i en ekonomisk ledarskapskris.
Sverige och många andra europeiska länder har historiskt befunnit sig i extrem fattigdom under vissa perioder – även om ingen levande människa idag är tillräckligt gammal för att minnas detta. Det fanns en tid där misären var så utbredd att nästan en tredjedel av befolkningen inte längre såg någon framtid i sitt hemland utan valde att fly undan svält och missväxt för att söka efter ett bättre liv på andra sidan Atlanten.
Det finns förstås betydande skillnader mellan samtidens och 1800-talets Sverige, men även den grundläggande ekonomiska standard som vi tagit för given kan mycket väl tas ifrån oss, och det görs också. Trenden pekar tydligt på att vi befinner oss i början av en motsvarande period av ekonomisk tillbakagång, men denna gång beror det inte på missväxt i jordbruket, utan på missväxt hos den styrande klassen.
Det finns, tyvärr, ingen enkel eller snabb (realistisk) lösning på den problematiken – men lika fullt är det av yttersta vikt att en radikal förändring sker. Grundprincipen är enkel och väl känd av var och en som kan se bortom medströmsmedias dimridåer; så länge makthavarna inte har vilja eller kompetens att tjäna medborgarnas väl, kommer medborgarna heller inte att gynnas av den politik som förs.
Dagens svenska och europeiska etablissemang har bortom rimliga tvivel för länge sedan visat att de drivs av andra motiv än att tjäna Sveriges och Europas folk, oavsett om de heter Ulf Kristersson, Magdalena Andersson eller Ursula von der Leyen. Samma typ av olämpliga makthavare återfinns dessvärre inte bara i politiken, utan även i andra samhällsbärande sektorer som storbanker och massmedier. Den andliga fattigdomen i det sociala nervsystemet manifesterar sig på många sätt, nu även på ett alltmer påtagligt ekonomiskt plan.
Det vore fullt möjligt att peka på en lång rad enskilda reformer som skulle kunna förändra den ekonomiska situationen, men det är sekundärt i ett läge där det som i själva verket behövs är ett djupgående systemskifte. Det behövs ett politiskt ledarskap som fullgör sitt faktiska ansvar och funktion att tjäna medborgarna snarare än ytliga massmediala narrativ och ultraglobalistiska intressegrupper.
Det måste inte vara så här. Om, och när, viljan finns, kommer det förstås att gå alldeles utmärkt att prioritera samma pengar på områden och projekt som på riktigt gynnar nationens intresse och utveckling.

Hans Sandin/.