Pengarna är slut, Anders – för att S prioriterade fel!
Anders Lindberg pekar finger åt Elisabeth Svantesson och talar om svek mot de funktionsnedsatta. Men han glömmer att det är Socialdemokraterna som under tio år skurit bort 40 miljarder från assistansen – samtidigt som hundratals miljarder bränts på en havererad migrationspolitik.
När Anders Lindberg skriver att ”all politik handlar om prioriteringar” har han faktiskt helt rätt. Men det han inte vågar säga är att det är hans eget parti som satt Sverige i den sits vi nu befinner oss i.
Han hänvisar själv till Annika Wallenskog, tidigare chefsekonom på SKR, som räknat ut att staten sparat omkring 40 miljarder på assistansersättningen de senaste tio åren. Men vem styrde under den största delen av den perioden? Jo, Socialdemokraterna. Lindberg trampar alltså på sig själv: han försöker utmåla Svantesson som den stora boven men de stora besparingarna är redan gjorda – av hans eget parti.
I åratal har Socialdemokraterna dessutom prioriterat en migrationspolitik som slukat hundratals miljarder. Pengar som kunde ha gått till assistans, sjukvård, äldreomsorg och trygghet för de mest utsatta i vårt land. Istället valde man att öppna dörrarna för hundratusentals människor från andra delar av världen – många utan asylskäl, många som aldrig borde varit här överhuvudtaget.
Och nu står Anders Lindberg och låtsas förfärad över att staten inte längre har råd att lova allt till alla. Men han missar den uppenbara poängen: pengarna är redan borta. De har använts till integrationsprojekt som havererat, till bidrag som blivit permanenta, till bostäder och försörjningsstöd för en ny underklass som Socialdemokraterna själva skapat.
När Lindberg anklagar Elisabeth Svantesson för att ”ljuga” om assistansen är det ren teater. Han försöker rikta ilskan mot regeringen för att dölja att Socialdemokraterna både påbörjade besparingarna och gjorde de mest kostsamma prioriteringarna. Man kan inte hälla ut välfärdens resurser i migrationspolitikens svarta hål och sedan låtsas som att notan inte kommer.
Det är ett cyniskt spel: Socialdemokraterna poserar som välfärdens försvarare men var själva de som prioriterade bort funktionsnedsatta, sjuka och äldre för att istället finansiera en politik som knäckt både kommuner och statsbudget.
Anders Lindberg borde därför ställa sig framför spegeln innan han skriver sina brandtal. För om ”all politik handlar om prioriteringar” så var det Socialdemokraterna som först valde bort de funktionsnedsatta – och ersatte dem med en politik som gynnat alla andra än de som byggde landet.
Roger Sahlström/.
