Kollat på lite dokumentärer från tidigt 70-tal. Då som nu sparkade man folk hej vilt. Folk fick stå med mössan i handen, vilket även görs idag. Det för att arbetsköpare styr med järnhand, vilka som anses som dugliga. Med dugliga menas kort rövslickare. Rövslickare som tillåts att mobba, frysa ut, snacka skit om & ner sina kollegor. Det samtidigt som rövslickaren värna sej själv i kollegiet, och kollegiet värna att få vara vän med rövslickaren i hopp om att få komma upp sej på rövslickeri-toppen, och chefers gillande.
På detta sparas det på personal, låt oss använda rationalisering på tjänstemannaspråk av dåtiden. Arbetsplatser av idag skiljer sej inte ett jävla smack från vad det alltid varit. Det är bara nya förskönade ord, och en massa jävla svammel. För på tjänstemannasidan finns det ingen som överhuvudtage varken kan eller vill kunna göra något. Dom är helt enkelt fördummade, fast dom själva anser sej som att veta, kunna. Men nej!
Av idag är folk överlag väldigt korkade, världsfrånvända och väldigt fogliga. Facebook är en snuttefilt, där folk kränks, eller låt mej använda det då mer genuina ordet förolämpade. Sistnämnda är borta, för folk klarar inte av att höra saken vid dess rätta namn. Curlade är folket & en blöt snuttefilt följer i vår sockersöta värld med oäkta snällhetsgrad. Av idag som då, gäller det att stå snällt med mössan och buga djupt & hövligt i rationaliseringens förlovade land, med människor som saknar vett & kompetens för det uppdrag dom ställs inför. Den som är bortrationaliserad och hålls med hög kompetens kommer aldrig i ropet. För att vara rak, ärlig och hålls med att våga yttra sej det är inte gångbart. Fast det efterfrågas! Så kyss karlsson tack för kaffet & ajö, eller kort, dra åt helvete! Solen skiner & livet kan väl ändå tycka gott i rationaliseringsivern.
