Vaknade upp med en gruvlig panikångest som klingade ut i ångest. Som sedermera blev ett lugn, ett lugn över att aldrig mera behöva fronta elaka klimakterie-fittor. Ett skrå av ren och skär ondska, och som jag hoppas att de själva faller på eget grepp, och går under på ett eller annat sätt. För dessa vidriga, sliriga typer äger inte rätten att få hållas med levande ting. Helst ska dom sitta i en jordkällare långt borta från allt vad människor heter. Jag är ändå väldigt lättad, men långt ifrån hel i själen som jag en gång trodde jag skulle få vara. Det har grusats av dårar, ja det finns inga ord som kan beskriva onda jävla människor. Men, jag är övertygad om att svararedagen deras blir som dom så väl förtjänar. Dessa är inte ens värda skiten under skorna. Nu åker jag vidare på min sliriga livsresa, om den någonsin kommer att bli stabil. Men jag vet att dom vet, att dom vet att dom gjort så jävla vidrigt fel.
För mej kan dom nu dra åt helvete & jag hoppas livsresan deras blir till ett rent helvete ... För jag tror inte ens jävulen själv vill befatta sej med detta skrå med kränkta, söndercurlade offerkofter!
