Terapirummet!
Ett land kan inte styras som ett terapirum!
Sverige har under lång tid styrts mer av hänsyn till människors känslor än av vad som faktiskt är bäst för landet. Politikens uppgift har gradvis förskjutits från att lösa problem till att lindra obehag. Beslut har fattats för att ingen ska bli ledsen, ingen ska känna sig utpekad och ingen ska behöva höra att verkligheten ibland är hård.
Det kan låta sympatiskt. Men ett land kan inte styras som ett terapirum.
Politik handlar i grunden om prioriteringar, konsekvenser och ansvar. Den handlar om att fatta beslut som ibland är obekväma men nödvändiga. När politiken i stället börjar formas kring känslor, signaler och symboler uppstår ett annat slags styrning där verkligheten långsamt trängs undan.
Sverige har under flera decennier gång på gång valt den vägen.
När kriminaliteten förändrades och blev mer brutal talade man hellre om socioekonomiska förklaringar än om vad som faktiskt hände på gator och torg. När migrationspolitiken började skapa tydliga spänningar i samhället blev det viktigare att tala om värdegrund än om konsekvenser. Och när energipolitiken försvagade Sveriges elförsörjning fortsatte man tala om ambitioner och visioner i stället för stabilitet och leveranssäkerhet.
Mönstret är detsamma. Problemen finns där, men språket kring dem förändras så att verkligheten blir mindre skarp.
Detta är inte ledarskap. Det är konflikträdsla.
Ett land kan inte styras som ett gruppsamtal där alla ska känna sig hörda och ingen ska bli upprörd. Den som leder ett land måste ibland säga saker människor inte vill höra. Att vissa idéer inte fungerar. Att vissa beslut får konsekvenser. Att vissa problem inte kan lösas med goda intentioner.
Sveriges problem i dag beror inte på att vi saknar goda ambitioner. De beror på att ambitioner alltför ofta fått ersätta verklighetsanalys.
Det är därför så många politiska diskussioner i Sverige känns märkliga. Fakta blir snabbt sekundära. I stället handlar debatten om tonläge, signaler och symbolik. Vem som blev sårad. Vem som kände sig utpekad. Vem som borde ha uttryckt sig annorlunda.
Men samhällen byggs inte av symboler. De byggs av beslut som fungerar i verkligheten.
Ett land kan inte styras som ett terapirum.
Och verkligheten bryr sig inte om hur vi känner inför den.
Fakta bryr sig inte om våra känslor.
Roger Sahlström/.
