Härliga Mireille och hennes bästa Donne ton couer, spelat den konstigt nog på många party tillställningar, och folk har gått bananas ... Hur somhaver kommer jag inte ifrån att morsan min tyckte mycket om Mireille, och fick även mej till det. Hon var så fjättrad vid sin egen syster, morsa att hon själv inte visste att vara. Egen vilja hade hon svårt för. Deras ord var så präglande, fast hon försökte avfjättra sej. Men insikten över att hon har det bäst i dödenssal, slippa behaga, gå under och inte heller ha ett fungerande liv som hon ville ha på sitt vis. Släkten vänder en ryggen till, hur man än försöker vara. När det inte passat deras sträng. Egotrippade människor som pratar ner den som inte går i fållan.
