Livet & även njutfullt!
Vem tröstade Jimmy!
17 jan. 2026
Jag har kommit till ett vändkors, dax att sluta kriga mot mej själv vilket jag nog gjort hela livet. Ett liv att försöka vara i sammanhang, men aldrig fått vara en del i. Kan liknas vid uttagningen i pluggets brännbollsspel, alltid sist vald och på nåder. Har i arbetslivet utmålats av kollegor som ond, oarbetsvillig, ingen lagspelare, i inte minst Kalmar kommuns omsorgsförvaltning. Där det hela skapades en bild av misskötsel av M, C och S samt verksamhetschefen M. Deras raljerande gav mej en käftsmäll utan dess nåde. När jag ville ha ut allt matrial, så fanns det ingenting som oms.förvaltningen kunde ge mej. Allt var fabricerat från början till slut. Nu ser jag med facit på fickan, hur människor på JG, även löpte amok mot en annan manlig kollega som arbetade natt, och hur de lyckades få bort denne med rena förtalsmetoder, som även misskötsel. Dessa fruntimmers drev är att liknas vid metoo riktat mot män. Män som aldrig någgonsin gjort någon, något illa. Men fruntimmers ord väger alltid så tungt i vårt feministiska matriarkat. Samhället har tyvärr blivit manshatande med fruntimmers enbart rättighet att få tillskriva män allt dom bara kan komma på med lögner. Som barn växte jag upp med en syrra som även hon kunde och gjorde livet till ett helvete från början till att hon dog i cancer. Fanskapet fick vad hon så väl förtjänade. Ondskan personifierad, men hon kom att vinna familjens immunitet, allt som hon fabricerad ihop blev till sanningar. Att försöka säga som det var, det var inte gångbart. Anette som hon hette, manipulerade hela omgivning, lånade pengar som hon inte betalde tillbaka, ljög och skröt vitt & brett och alla tyckte hon var så ball. Hon fick stöd och stöttning, sympati, ömkande som få kunnat få, men hon lyckades med sin manipulativa ådra. Själv fasades jag ut tidigt, det efter att jag tog modet att flytta hemifrån. Där och då blev jag fri, men bara kortvarigt, trakasserierna fortsatte från henne, och familjen drog sej undan mer och mer. Jag försökte hålla kontakt, men det blev på deras villkor. Precis som i arbetslivet, hack-kyckling, och det svarta fåret som alla tacksamt kunde bespotta. Vid jul, då var jag välkommen, men bara då. Att bjuda in till mitt hem, då tog det emot att komma. Jag har aldrig varit otrevlig, dum eller ens en tillstymmelse till dryghet. Jag är nog att ses som vänlig, snäll och välkomnande inför alla. I yrkeslivet har jag alltid varit omtyckt av patientgruppen, efterfrågad. Men det har alltid vägt lite in i sammanhanget, då folk ihärdigt ändå piskat upp en stämning om min person som otrevlig. När jag jobbade i Torsås omsorgsförvaltning, då var jag hyllad och omtyckt, men så sakta började kollega T bygga upp en liknande stämning mot mej som person som tidigare, och lyckades hon gick så långt att hon drog till med att jag svartmålade närmaste chef. Det går lite troll i allt med jobblivet. Branschen är liten och elaka tungor får lätt spridning. Men, nu inser jag att det INTE handlar om mej och min person. Det är folk runt omkring som lider avund och egen dålig självkänsla, som tas ut och riktas mot mej. Det är skrämmande, men fruntimmer lider stort avund och uppbär ofta narcissim och grandios självbild i sin litenhet. Dessa drar gärna igång diskussioner, men dom låter aldrig någon få bemöta eller prata till punkt. Dom vänder på klacken och tycker att det blir jobbigt. Det är synd om dessa små människor. Än värre hur dom förtrycker människor i sin omgivning, ja till och med patientgruppen kan dom hållas med väldiga lågvatten med ord och nedlåtenhet. Men, för min del får dom gärna lida insiktslöshet om sej själva. För dom äger själva sina problem och som dom får ta hand om. Vilket dom aldrig kommer att göra. Vet en av dessa fruntimmer S som själv byter arbetsplatser och yrken lika ofta som jag byter kalsonger. Det visar sej att hon tycker att det är fel på personalen. Hon S skulle aldrig inse att felet ligger hos sej själv. Själv kommer jag inte längre tiga still, för att dessa X-figurer ska kunna triumfera och raljera över mej, eller ens kunna fortsätta sina korståg mot omgivningen, uatn att andra får veta deras vedervärdigheter. Jag vet också att dom håller koll här, det för att se om dom kan finna nåt att triggas igång på. Men, det är deras stora oförmåga att inte ha ett eget liv genom att söndra andras. Jag önskar dessa paranta X-damer all jävlighet, och även till det som ska vara min s.k familj med blodsband. Jag bär mej högt själv, då jag inte är den bild som andra kletar på mej! Jag mår så bra och livet börjar te sej bättre och ljusare efter två depressioner, sprungna ur livets jävlighet. För tycka synd om eller ens burit offerkofta, det har jag aldrig närt i hela mitt liv, däremot varit omgivningens spottkopp. Som gosse hade jag en nalle, den tröstade mej och fick torka mina tårar, på det gick jag ut och var som vanligt. För som min syster sa, om du säger något, så blir det värre, ja det blev det ändå. Det pratas så fint om att motverka mobbing i arbetslivet,, men det är bara på papperet. Här deltar både verksamhetschefer, baschefer och det tillsammans med personal som drivande när det inte passar normen som är i gott hyckleri! På det, så går det folk som drivs allt längre ut mot skörhetens dal och självmord som enda lösning, när hat och illa förtal får råda ... Avslutningsvis, så har jag haft en jävligt bra hjälp & stöttning för tiden av Syndikalisterna, som givit svar på tal i alla fabricerade lögner rakt i nyllet på arbetsköparna, som fallit pladask i sin skitighet! Det är ändå nån jävla upprättelse, men ingen ska varesej i arbete eller privat behöva utstå bespottning och rena lögner riktade mot och om sin person.
Ett samhälle i förfall!
4 jan. 2026
Efter tre timmars bussväntan gav jag så upp i fredagsafton, det utan att nån buss dykt upp. Snökaos med halvmeters djup, bilar som körde fast, träd som knäcktes ... Härbärgerat mej hos en kompis, trött, och ömmande efter en vurpa på backen. Än värre när KLT hela tiden vidhöll att bussar gick enligt turlistan under fredagen, men med förseningar. Hur fan är det ens möjligt att vidhålla detta under rådande kaos. Här borde det väl ha funnits en ansvarig operatör som vågat kunnat vara så byxad att rådgöra med sos, trafikverket om att ställa in all trafik redan under tidiga kvällen, det istället för att låta folk stå ute i snökaoset som allt mer eskalerade. Men nej, ingen är av bestämmande eller ens vågad aukoritet i det rådande vänsterflumiga samhälle som råder.
Kaos & ett samhälle i förfall
3 jan. 2026
Snökaos än mer kaos när sos gick ut med följande i natt. Det sitter en samling nötter som inte vet vad göra, eller ens ska i nöd. Brandkåren i Mönsterås roade sej med att köpa fikabröd vid dess bensinmack, bandvagnen var väl också på lekhumör. Man bemödade sej inte att vara behjälplig till den långtradare som kört fast i körfältet, och som stoppade den trafik som var ute. Snöröjningen vi fick bevittna, den röjde inte primära vägar utan här röjdes det till en fastighets baksida. Vårt samhälle är under all kritik på alla fronter! Vi skickar miljarder till korrupta krigförande land, politiker är som en samling simpla nickedockor, medborgarna är marionetter som ler och säger ja & amen till skiten.
Dolt under ytan
17 nov. 2025
Jag fattar grejen med om folk kan ta anstöt, när jag berättar om nån frågar hur jag mår eller mått. Inte minst i dessa förebyggande syften med psykisk ohälsa. Men när man beläggs med att hålla käft och ska uppvisa en glad och positiv attityd i sammanhanget. Det är att förringa, samtidigt som det slås på stora trumman och det ska tändas ljus för människor som tagit sina liv. Hyckleri med suicide zero & allt vad det heter. Om jag bryter benet då är det legitimt. Men fan har vi inte kommit längre med psykisk ohälsa än att belägga folk med munkavle. Varför denna beröringsskräck i det annars så avvikt att det ska stöpas & blötas, och folk uppmanas att ta kontakt med både det ena och det andra om stöd önskas.
Tröttsamheten med folk
2 nov. 2025
Jag är så trött på att höra: "Våra mor- och farföräldrar kunde köpa ett hus på en lön, men nu har vi inte råd med hyran ens på två!"
Ja, för farmor och farfar lade inte halva lönen på 120-kronors iskaffe och avokadomackor, det är därför!
Då, om de ville ha kaffe, bryggde de det hemma. Så starkt att det kunde ta bort rost. Man drack det inte… man överlevde det.
Och farmor gick inte på "brunch". Tror ni hon hade tid för brunch? Nej! Hon var hemma och lagade något som kallades "vad som finns kvar i kylskåpet".
Och nämn inte ens Uber Eats.
Idag klagar folk över pengar medan de bor i en fyrarummare med två SUV:ar, sex streamingtjänster och matchande tatueringar på armarna. Tror ni farfar hade tatuering? Ja, det stod "Korea, 1951." Och det kom med mardrömmar, inte realistiska skuggningar.
Och barnen… "Vi har inte råd, men Alvin måste ha nya iPhonen!" Nej, det måste han inte! Ni ger ett 11 000-kronors mobiltelefon till ett barn som fortfarande äter lim och snor.
När vi var små hängde familjetelefonen på väggen. Sladden var lång nog att hoppa hopprep med, och om man ville ha lite privatliv fick man stå i skafferiet. Och på något sätt överlevde vi.
Och TV:n? Det fanns bara en. En.
Den stod i vardagsrummet, och pappa hade kontrollen. Ville han se bowling? Gissa vad? Då gillade du bowling.
Nu har varje rum en 65-tums TV, bebisen har en iPad, och ni sitter där och undrar varför ni inte har råd med hyran.
För ni lever som rappare, det är därför!
Farfar hyrde inte Teslor eller köpte 120-kronors smoothies kallade "Detox Sunrise." Han körde en lastbil som lät som åska och luktade olja och cigaretter.
De levde inom sina medel. Vad farfars lön köpte, det fick de leva på. De försökte inte hålla jämna steg med grannarna. De försökte bara hålla magen mätt och tak över huvudet.
Så ja, farfar kunde köpa ett hus på en lön. Men han hade inte 47 prenumerationer och kristaller som skulle ge känslomässigt stöd. Han hade ett stödsystem, farmor, som sa åt honom att bita ihop och klippa gräset.
Nu är folk fattiga, trötta och stressade… och det beror inte på inflationen… det beror på att ni fortsätter beställa tacos från Foodora som om ni vore kungligheter.
Vakna och känn verkligheten!
Okänd/.
Nya Saltkråkan
31 okt. 2025
Då har denne gubbe sett den nya familjeinspelningen av Astrid Lindgrens Saltkråkan. Den har trots min skepsis ändå lyckats med att fånga barnen i den. Dagens ungar lär tycka om den. Sist så är den inte PK. Den är precis det som Astrid hade tyckt om ur barnperspektiv. Låt oss alla få vara barn & lite barnsliga i vår vuxna korrekthet. Den, kan jag vara utan ... Henrik Norlén som Melker är riktigt bra, och han är ju dessutom behagligt snygg. Bara det gör serien med god behållning.
När Gubbarna försvinner – kommer Sverige att gunga ,,,
30 okt. 2025
Alla har vi ett förhållande till dem.
- Gubbarna !!!
De som dyker upp när ingen annan vet vad som är fel. De som rycker på axlarna åt problem som andra kallar omöjliga. De som inte googlar – de bara vet.
Det är inte 40-talisterna jag pratar om. Det är 50 ~ 60 ~ 70 talsgubbarna. De som byggde, fixade, drog kabel, bytte packning, kalibrerade ventilskåp och ställde in hela system med känsla i fingertopparna. De som lärde sig data , sent i livet och som idag vet vad Plejd är, använder smarta klockor och kan koppla upp värmesystemet mot mobilen och till och med tända lampor med den.
De är moderna gubbar. Och de håller på att försvinna.
Snart sitter de där med kaffekoppen i trädgården, barnbarnen springer omkring, och vi andra – vi står där mitt i ett strömavbrott, framför en panel vi inte förstår, med ett felmeddelande som inte finns på Google.
Och vad gör vi då? Vi ringer Sune. Sune 70.
"Sätt en skruvmejsel i hålet till vänster. Vänta en minut. Vrid sen om."
Och allt fungerar igen.
Det är så det ser ut. Bakom Sveriges mest avancerade infrastruktur – där står det fortfarande en gubbe.
En som kan. En som minns. En som har hållit ihop saker med silvertejp, men också med hjärta och erfarenhet.
När de försvinner kommer inte bara kunskap att gå förlorad – utan trygghet, logik , och lösningsförmåga. Vi kommer att sakna deras "det löser vi"-inställning mer än vi anar.
Så låt oss hylla våra gubbar. Lyssna på dem. Dokumentera det de vet. Och framför allt: visa dem den respekt de förtjänar. För när de försvinner – då uppstår kaos.
Och vi kommer att stå där – med våra appar och manualer – och undra hur fan man får igång det där gamla systemet igen
Michael Carlsson/.
Tänkvärd
8 sep. 2025
NÄR RYKTEN NÅR DIG… MINNS SOKRATES TRE FILTER!
I det antika Grekland var Sokrates känd för sin klokhet. En dag kom en man fram till honom, ivrig att dela ett rykte:
-Vill du höra vad jag nyss fick veta om din vän?
-Sokrates log och svarade lugnt:
Vänta lite. Innan du berättar vill jag att vi prövar dina ord genom tre enkla filter.
-Tre filter, undrade mannen?
-Ja, sa Sokrates.
Det första är sanningsfiltret. Är du helt säker på att det du tänker säga är sant?
Mannen skruvade på sig.
-Nej, egentligen inte… jag hörde det bara.
-Jag förstår. Då går vi vidare till det andra filtret: Vänlighet.
Är det du vill säga något gott om min vän?"
-Nej, tvärtom.
-Så du vill alltså dela något negativt, utan att veta om det ens är sant", fortsatte Sokrates.
-Då återstår det tredje filtret: nytta. Är det till någon hjälp för mig att få veta detta?
Mannen blev tyst.
-Om jag ska vara ärlig… inte särskilt.
Sokrates nickade.
-Då ser du själv – Om det varken är sant, vänligt eller nyttigt. Varför då säga det alls?
🌱 Att leva efter denna enkla princip stärker inte bara våra relationer, utan gör också vår vardag – och hela samhället – lite bättre.
Livet's orättvisa
31 aug. 2025
Efter ett år ska jag nu utan min fantastiska läkare och alla runt omkring honom påbörja en helt ny livsresa. Känns ovant, men om så finns nämnda där om utifall! Det inger ett lugn och en trygghet. Men nära tio års kamp med suicidalt, nedstämdhet och ingen ork att ta mej igenom skit som ändock inföll 2014. Det efter år av orättvisa, utfrysning och förtal, ja kallat mobbing i ett ord. När jag väl tog mej upp ur det, så kom nästa kallduschar 2023 & 2024 och samma vidrigheter som nämnts. Folk är så ynkliga i sin egen skit att dom gör allt som står i sin makt för att slå ut andra, TACK idioter. Ena stunden hylla dom dej, sedan kommer knivhuggen slag i slag. Det hela toppat med morsans självmord, så ock en polares och en annan polares död i cancer. Sedan släktens elaka tungor som inte kan bemötas, mer än att folk legitimerar det dom fått till sej som enda sanning. Men så finns det genuina, fina människor som stöttar, puffar på och det är väl en livlina som få att glädjas över. Den som i allt detta stått pall & vid min sida är min fina och älskade André. Jag vet inget om livet mer än nu i stunden som jag skriver detta och att vara i fokus för stunden. För så länge jag andas, lever jag fult ut.
