Så äro det tisdag & vardagen återhämtar sej efter helger i högtid, eller ska det rent av vara hög tid.
För egen tid & del så skiter jag i vilket. Jag har byggt upp en illusion, om att inte minst julen är så mysig. Med en gran som står där så jävla grön & grann i stugan. Vilket luftslott man bygger upp åt sej själv.
Lite som när folk säger; "Skapa dej egna jular". Vad då egna jular. Julen är väl för fan en tradition. Den får inte brytas!
Minns en gång en ålder-kvinna som sa; jul och traditioner är inget annat än en fasad som ju äldre man blir tappar sej mer för var år.
För egen del kommer jag år 2023, att själv ge mej nya egna värderingar, livsmönster. Kasta av mej tunga ok från då. Dessa kommer att finnas där.
Men känslan av att tiden då, försvinner allt mer med att folk trillar av pinnen. Det finns i allt det från då som ger lyskraft.
Jag har en kraft som närs efter varje livsnederlag. Som gror och ger ny energi. Det trots att det finns människor, som drivs av avund och ett stort behov av att smutskasta andra i sin litenhet. Vilket dom två senaste veckorna bjudit på.
Jag skriver i skenet av Lars Norén, Ingmar Bergman, Kristina Lugn och med Staffan Westerbergs storpotät i landet Vilse i pannkakan.
Men jag mår fan så bra ...